Psykisk ohälsa i Stockholm
Hur många människor tror ni lider av psykisk ohälsa i Stockholm? Jag har för all del ingen aning. Bara för att just jag lidit av psykisk ohälsa i Stockholm kan jag inte påstå att jag har särskilt bra koll. För mig har det uttryckt sig genom att jag varit väldigt stängd. Utesluten från omvärlden med flit. Avståndstagande mot allt som närmat mig. Känslor, människor och sysselsättningar. Jag vet inget om psykisk ohälsa i Stockholm generellt, men jag ska ändå försöka tala om det idag. Vad kan man konstatera? Jo, att Stockholm är Sveriges överlägset största stad och att därför störst mängd människor med psykisk ohälsa finns här. Detta borde göra att det också finns störst mängd verktyg och personal för att hjälpa till med detta. Faktum är att jag faktiskt har lite erfarenhet här. När min psykiska ohälsa var som värst uppsökte jag ett ställe i Stockholm som arbetade med sådant. Det var inte någon psykologmottagning utan en organisation som hjälpte till med gemenskap. De petade in oss som hamnat utanför gemenskaper i en sådan. Detta för att vi skulle få känna på ”den verkliga världen”, eller hur man nu ska uttrycka det. Det var oerhört fint. Faktum är att min psykiska ohälsa tog en vändning till det positiva när jag träffade gruppen i Stockholm. Det var liksom roligt att komma dit, och det var en känsla jag inte känt på många år. Väldigt, väldigt fint. Åter till psykisk ohälsa i Stockholm, ur ett generellt perspektiv. Kan det vara så att stressen i stan bidrar till att allt fler får bekymmer? Jag tror tveklöst att det är så, utan att på något sätt vara en expert. Jag kan bara tala om mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa i Stockholm. Bostadsstressen är en sådan sak. Den var ständigt närvarande för mig under ett decennium. Dåliga och ganska osäkra kontrakt. Flyttar till höger och vänster. Ruffiga områden och dyra hyror. Det var väldigt mycket som inte föll på plats för mig. Jag tror inte att det helt förklarar min psykiska ohälsa i Stockholm men jag tror helt klart att det spelar in. Vidare tänker jag att hela livsstilen man har i stan också spelar en avgörande roll. Man hävdar sig mer gentemot andra när man bor här, helt enkelt. Stockholms olika delar har olika status och därmed kan psykisk ohälsa triggas för de som står lägre. Låter det rimligt? Nu har jag delat mina tankar och jag tar gärna del av era också. Skriv i kommentarsfältet!