Vi börjar där vi slutade sist. Det känns som det enda rimliga. Ni som följt senaste inläggen vet att jag berättar en saga om ett dödsbo i Stockholm. Ni som inte följt detta får helt enkelt gå tillbaka och läsa gamla inlägg för att hänga med. Sist vi lämnade varandra hade grabbarna fått motorstopp på väg till dödsboet i Stockholm. Tiden började ticka iväg och den avsatta tiden kunde bli svår att hålla. Hur skulle de egentligen lösa detta? Vi får väl se.
Någonting gick förbi bilens baksida. Jerry, som körde, var övertygad om detta. Problemet var att ingen annan såg det. ”Såg ni?” frågade han och likt i en film så var det han såg borta när de andra tittade upp. ”Vadå?” frågade de i kör och såg lite oroliga ut. Han svarade inte på direkten utan tittade ut i ett par sekunder. Problemet med huruvida de skulle hinna till nämnda dödsbo i Stockholm tycktes för några sekunder sekundärt. Vad hade det där varit, det som störde bakljusets röda strålar, bara några meter bort från fordonet?
Han testade att starta bilen en gång till. Denna gång med en orolig känsla i kroppen. Den startade och dödsboet i Stockholm de skulle tömma kom plötsligt närmare. Närmare i teorin om ännu inte i praktiken. Men vad var det han hade sett? Han insåg att han ännu inte svarat sina vänner som satt tysta i baksätet. ”Ja just det, äh. Det var nog inget..” sa han och tittade bak på sina vänner igen. Den här gången var det uppenbart vad som tornade upp sig bakom bilen. Det var en människa. En lång och stor människa, till synes utan kläder – i alla fall delvis.
Han gasade iväg, inte mot dödsboet i Stockholm nödvändigtvis. Bara iväg från platsen. De andra hade inte heller denna gång lyckats se vad som stått bakom bilen. Frågan var om de ens hade uppfattat att han sett någonting igen. De kanske bara trodde att Jerry var så sugen på att komma iväg till dödsboet i Stockholms utkant att han rivstartade. Han var trots allt gammal Rally-stjärna.
I en hastighet som kraftigt översteg begränsningen på den väg de körde berättade han om sin upptäckt. Ett sus av obehag gick genom bilen. De försökte tänka bort det. De försökte fokusera på det dödsbo i Stockholm som de skulle städa och tömma. Men detta var svårt. Vem hade det där varit och varför bar hen inga kläder i slutet av november. Det hela var mycket, mycket märkligt.