Helvete vad tiden går fort. Det inser jag nu när jag helt enkelt vaknar upp och är 40 år gammal. 40! Är det inte helt sjukt? Det är inte annat än att man blir: 1) dödsångestfylld och 2) nostalgisk. Idag ska jag fokusera på det senare.
Jag har länge tänkt att jag ska göra en slags återblick på mitt arbetsliv. Någonstans måste jag börja och jag tänkte att jag skulle göra det i jobbet jag hade för ca 10 år sedan. Under 3 år av mitt liv jobbade jag med att utveckla passersystem.
Vad menar du med det? Så tänker nog vissa av er nu. Jag kan därför gå igenom lite snabbt vad passersystem är för något. Det är alltså ett sådant system som företag av olika slag använder sig av. Det kan vara en simhall, en camping, ett stort kontorskomplex, en militärbas. Ja, ni förstår. Våra passersystem kunde användas till lite allt möjligt. Eller ”kunde” är väl fel ord. Passersystemet används trots allt fortfarande.
Nu ska jag inte fokusera så mycket på nämnda passersystem. Snarare kommer jag att rikta mig mot det arbete jag hade. Ni vet, vardagslivet på företaget. Jag inser nu, efter att ha testat en hel del arbeten i livet att jag verkligen tyckte om detta. Att utveckla passersystem var roligt överhuvudtaget. Sedan var det ju ett helt fantastiskt gäng jag fick arbeta med. Det tror jag faktiskt, om jag ska vara helt ärlig mot mig själv, att jag uppskattade mest av allt. Det var ett oerhört roligt gäng människor som jag alltid var glad över att få träffa på jobbet. Eller ja, de flesta av dem i alla fall.
Vi blev liksom vänner utanför arbetet med passersystemet. Det kändes fint. Än idag hänger jag en hel del med människor som jag arbetade med på den tiden.
En annan sak som jag känner att jag saknar med tiden med passersystem var läget. När jag säger läget menar jag inte mitt känsloläge. Jag menar det geografiska läget. Vi satt alltså mitt i Stockholm. Så centralt man kunde vara. Dessutom satt vi högt upp med en jäkla utsikt. Få förunnat. Verkligen få förunnat. Passersystem var en fin tid på grund av omständigheterna runt omkring. Jag var inte tillräckligt bra programmerare för att koncentrera mig på det framöver. Därför bytte jag bransch. Jag är dock oerhört stolt för mitt bidrag till passersystemet. Det ska jag inte sticka under stolen med.
Tack för mig idag. Tack också för att ni läser.