Det är utmanande att vara i en relation. Det är utmanande att ha en lägenhet som man ska komma överens och förhandla om. Var man ska ha skåpet, vilken servis man ska ha (något jag ger blanka fan i) och hur toaborsten ska behandlas. När jag väl tänker efter så är det många saker utanför hemmet som är krångligt också. Jobb är krångligt. Träning är krångligt och ganska tråkigt. Ja, summa summarum: Det är livet som är krångligt.
Nåväl, jag började inte skriva detta för att spy galla över livet som sådant. Jag skriver för att berätta om varför stambyte i vårt hus i Stockholm har ställt till det ännu mer för oss. Ja, jag vet att alla byggnader i Stockholm måste genomgå stambyte förr eller senare. Det kom bara väldigt opassande för oss.
För ett tag sedan så gick vår diskmaskin sönder. Den gick inte sönder på ett smidigt sätt heller. Det började läcka, överallt, över hela golvet. Det blev kaos, föga förvånande. Vi började skylla på varandra, trots att ingen av oss hade gjort något. Diskmaskinen hade slutat fungera, rejält. Det var vad som hade hänt. Detta är 4 månader innan beskedet om stambyte i Stockholm.
Nästa debakel kom tre veckor senare. Vi hade precis fått installerat en ny diskmaskin som såg ut som ett jävla rymdskepp. Den kostade nästan lika mycket som ett rymdskepp också. Vi fick ta av sparpengarna och accepterade att det var nudlar som gällde framöver. Då gick kyl och frys sönder. ”Jaha, ni har en sån där kombinerad kyl/frys” tänker ni. Nej då, de är allt separata. ”Men, gick de ändå sönder på samma gång” tänker ni kanske då. Jajamensan, visst gjorde de det! Har vi otur, eller? Ja, det har vi! Kyl- och Frys-olyckan inträffade och löstes ett par månader innan beskedet om stambytet i Stockholm. Sedan damp det ner i posten.
”Dags för stambyte i er bostad i Stockholm!”
”Varför gör de sådär?” sa min sambo tyst men argt. ”Gör vadå?” frågade jag. ”Skriver beskedet om stambyte i Stockholm med ett jävla utropstecken!”. Jag höll med. Vem skulle möjligen kunna tycka att det är en positiv nyhet. Återigen: Ja, jag vet att alla bostäder, i Stockholm och andra städer, behöver genomgå stambyte. Men detta kom oerhört olägligt.
Är det någon av er som varit med om stambyte i er bostad i Stockholm? Hur lång tid tog det? Kunde ni bo kvar under tiden?